11 mars 2011

INTERVJU: MOTO BOY


Oskar Humlebo, mer känd som Moto Boy, föddes 1980 i Hudiksvall. Numer bor han i Malmö och har ställt upp på en exklusiv intervju för Nonstp.

Vid vilken ålder började du med musik?
- Jag tror jag började förstå i 8 - 9 års åldern att musiken var den världen där jag kunde leva i mina drömmar på riktigt. När jag var 10 visste jag rätt tydligt att det var musik jag skulle leva med resten av livet, att det var uttrycket för drömmarna. Det var också då jag för första gången sjöng i en gosskör, och började spela gitarr.

Vilken var din första gitarr?
- Julafton -92 fick jag min första egna gitarr, en svartvit Fernandes stratocaster kopia, jag har den kvar idag men har målat om den lite. Men gitarren jag lärde mig spela på först var pappas akustiska gitarr, en fantastiskt svårspelad stålsträngad gitarr. Pappa sa att om jag kunde spela "Du är den ende" skulle alla tjejer bli kära i mig, så jag övade sjukt mycket. Både min pappa och min brorsa är musiker, så under hela min uppväxt har vi spelat tillsammans.

Du har sagt att du mixar och producerar mycket av ditt material helt själv. Hur känner du inför att ta hjälp med ditt skapande?
- Jag har alltid varit enstöring och väldigt känslig. Samarbete innebär så ofta en massa omvägar. Jag har antagligen upplevt det som försämringar för att jag själv har haft så tydliga drömmar av hur det ska låta. Vet man vad man vill behöver man liksom ingen som gör det åt en. Den enda jag egentligen verkligen lyssnar på är min fru, hon delar mina drömmar mer än någon annan. Någonstans i tjugoårsåldern för att inte bara kunna göra demos utan lära mig hela skiten fram till en färdig skiva. Även om det finns andra som kan det tekniska bättre så har jag hittills kunnat göra det mesta själv. Jag mastrade till och med min debustkiva med undantag av ett par låtar. Det är väl lite overkill men va fan, vill man ha det gjort ska man väl göra det själv. Men till nästa skiva kommer jag ta in mer hjälp med det tekniska även om jag i slutändan kommer göra precis som jag själv vill i alla fall.

Hur skulle du då gallra ut en medarbetare?
- En natt med champagne och en dag i studion så vet man om det håller. Drömmarna och hantverket liksom.

För ett år sedan sa du att du hade en stor dröm att spela med en symfoniorkester och det blev verklighet under fjolårets Malmöfestival. Finns det några fler symfoniorkesterplaner för framtiden?
- Inga konkreta planer, men det kommer. Innan jag dör måste jag göra en full konsert med symfoniorkester.

När du går upp på scenen bär du bland annat läppstift och man kan uppfatta dig som relativt modemedveten. Stämmer det?
- Kanske, men jag är extremt trend-omedveten. Det är så satans tråkigt med grabbar i t-shirt, skäggstubb. Jag vill bara örfila dem och tvinga dem sluta vara tråkiga för skönhet är aldrig tråkig. Dessutom är läppstift så jävla snyggt, ju rödare desto bättre.

Vem i historien som har stått på en scen har varit snyggast?
- Maria Callas, lätt.

Vilken konsert är du mest nöjd med?
- Alla konserter är så olika så det är svårt att säga. Peace & Love 2010 var fantastiskt och Spot festivalen i Århus 2010 var magisk. Men den konsert jag kommer ihåg som en av de roligaste är nog när vi spelade med PikkoLadyfest i Göteborg 2007. Det var en sån där kväll när allt skoj bara händer.

Du gjorde ett fantastiskt framförande av When i fall in love på i på Stockholmoperans tak i SVT under Viktorias bröllopsdag, hur kändes det på en sådan stor dag. Var du nervös?
- Det var underbart! Dagen innan gjorde vi en spelning i Kramfors och jag var den enda med körkort. Utan chaufför slutade det med att jag körde upp 50 mil upp, gjorde spelningen, sedan 50 mil tillbaka och var framme tidigt på morgonen. Så många Redbull har jag aldrig druckit. Det blev ett par timmars sömn och sen upp på operataket. Inte ens clear-eyes kunde fixa mina röda ögon så det blev solbrillor. Jag var inte riktigt i skick att bli nervös. Hade de bett mig sjunga privat för dem över en drink på slottet hade jag nog varit mer nervös.

2009 uppträdde du även som pausenummer i Melodifestivalen, skulle du själv tänka dig att delta där?
- Nej. Melodifestivalen är ett roligt spektakel och en välgjord tv-produktion, men en musiktävling är det inte. Det handlar om lökiga underhållande plagiat, lite som en påkostad familjeanpassad kareoke-cabaret. Jag har blivit tillfrågad ett par gånger men det är inte min grej. Jag ägnar mig åt skönhet, skit och konst.

Var fanns din inspiration när du började med musik?
- Något som inspirerade mig extremt mycket som liten grabb var Twin Peaks soundtracket blandat med lite Mötley Crüe, en del Puccini och lite Nirvana.

Beskriv ditt drömgigg?
- Om jag fick göra Depeche Modes 101 turné hade det varit helt ok. Rose Bowl, 60000 i publiken, massor av fina lampor, hög volym, skitvackra melodier. Det är som ett självmord och en kyss samtidigt. Jag skulle vilja göra den åttiotals grejen när man tjänade skitmycket pengar och kunde flyga överallt med sitt namn på planet.

Finns det någon låt, utöver dina egna, som beskriver den perfekta kärleken rätt?
- Demon vs. Heartbreaker - U are my high, den ultimata kärlekslåten.

Njut av Moto Boys unika spotifylista som han har sammanställt för Nonstps läsare.






Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar