27 mars 2011

RECENSION: ME AND MY ARMY - BABEL 25/3-11





















När Andreas Kleerup barfota beträder Babelscenen med sin nya, meriterade bandkonstellation Me And My Army är det framförallt en varm glädje som sprids i lokalen. Kleerup Napeleon-bugar till den applåderande publiken och de sätter utan några större omständigheter igång den pumpande Anthem, som också är första spåret Thank God For Sending Demons.

Det glädjer mig att det, i alla fall utåt sett, är en ny Kleerup vi ser. En annan än den som för två år sedan försökte ta livet av sig och som under hösten i Nyhetsmorgon verkligen visade upp hur dåligt han mådde. I Me And My Army verkar alla ha kul. Efter konserten var trummissen Patrick Herrström mycket glad över vad de åstadkommit och var nyfiken på vad folk tyckte om spelningen.

Det är något bohemiskt likt ett studiorep över spelningen. Man korrigerar ljudet med mixern lite här och där och kör de största hitsen, The Only One och Me And My Army, tätt intill varandra i mitten av konserten, vilket på sitt sätt ger en epicentrisk höjdpunkt.

Thank God For Sending Demons är deras hittills ända album, och det känns att musiken är skapad under samma period. Därför tar Kleerups akustiska version av With Every Heartbeat kvällen till nya höjder. Bandet går av scenen men han står kvar och förklarar sig med att han annars bara måste gå in igen. Sedan drar han igång de välkända ackorden som gjorde Robyn berömd på riktigt. Men det är inte bara Andreas som utgör värme som frontman. Niels Nankler står vid hans sida med en frisyr att älska och ett kroppsligt move som skapt till sin gitarr och musiken de spelar.

Jag hoppas att Me And My Army är ett band som växer och inte något kompisprojekt som om ett år mynnat ut i ett år av roliga påhitt. Om deras kapacitet för samstämd musik och singelsläppta hits växer i takt med deras kändisskap kan det verkligen bli ett stort och vackert kapitel i svensk musikhistoria.

Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar