22 april 2011

RECENSION: THE HOUSEMAID


The Housemaid är en remake på den svartvita klassikern med samma namn från 1960. Det var den numer kultförklarade Kim Ki-young som skrev, producerade och regisserade originalet, som nu tolkats i ny tappning av Im Sang-soo.

Berättelsen kretsar kring Eun-yi (Do-yeon Jeon) som börjar arbeta som au-pair hos den förmögne Hoon (Jung-Jae Lee) och hans familj där frun, Hae Ra (Seo Woo) väntar deras andra barn. I huset arbetar och bor redan Miss Cho (Yeo-Jong Yun) sedan en längre tid tillbaka. Det dröjer inte länge innan Hoon fallit för den unga Eun-yis närvaro i huset. Miss Cho råkar under en av nätterna upptäcka dem och i denna känslofyllda röra bryter en tragikomiskt noir-thriller om sydkoreansk kärlek och samhällets olika klasser loss. Man rycks med av Eun-yis självsäkerhet om att offra sitt liv för att som älskarinna få bo och arbeta hos en rik man. Men på grund av ”naturens lagar” går inte allt som hon tänkt. Det dröjer inte länge innan hon står befruktad med den fine mannens barn.

Den vanliga pedagogiken om de högre ståndens brist på omtänksamhet och medlidande utökas av familjens fullständiga trygghet. Gång på gång kan inget knäcka dem, hur mycket Eun-yi än vill och kämpar. Det betryggande är när barnet i familjen pratar från hjärtat, för barn ljuger aldrig (får vi lära oss). Miss Cho berättar i en sekvens hur den här familjen och sådana som den alltid kommer utveckla sin härskarteknik i generationer framöver, så länge ingen bryter sig ur i tidig ålder. Den mest förnuftiga i denna är just det fyraåriga barnet, som ofta framställs i samma förnuftiga klass som Eun-yi.

Filmen visades i veckan på Cph Pix i Köpenhamn tävlade på Cannes förra året. Den har blivit hyllad för den närgångna känslan psykologiska thrillers som denna bär på, men jag blev lite besviken på Lee Hyung-deoks filmande. Det levde inte upp till vad det kunde varit, det kändes snabbt ihopknåpat och lite väl kopierat och ”använt”.

Om filmen är en kopia eller inte är en diskussion i sig. Jag har inte sett originalet utan skådat denna som ett verk i sig själv med insikten om att den skrevs för 50 år sedan. Vill man se originalet från 1960 så visas det på Cinemateket på Spegeln i Malmö nu på lördag den 23 april 14.00.



Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar