21 augusti 2011

RECENSION: COCOROISE - MALMÖFESTIVALEN 19/8-11


Nemen vad är det här för något? En skara på uppemot 1000 personer står gemensamt smått förvirrade när de amerikanska systrarna Sierra och Bianca Casady entrar scenen med en beatboxare och DJ i sällskapet. Det är coolt. Alla närvarande kan nog samtycka om att CocoRoise är sjukt coola live.

Det börjar i opera som kontras med beat-box. Varför ha en trumma när det finns tuffa killar i 25 års ålderna? Hans munarbeta sammarbetade strålande med basen. I uttrycket att CocoRoise tillhör den internationella INDIEscenen känns det lite konstigt att gå så djupt på R'n'B-vibbiga konnotationer, men den känslan fyllda bubblan iallafall till hälften.

Ett annat instrument: harpan. När systern Sierra tog fram det uråldriga instrumentet som bidrar med ännu en funktion parallellt med det smått houseiga "DJ:andet" rös jag till. Men musiken infinner en viss enformighet ibland. När sången återgår till samma sakralla toner med jämna mellanrum under kortare akter väntar man på något nytt. När det nya då kommer blir det verkligen en tiopoängare i jämförelse med den tidigare uttjatade enpoängaren.

Dessvärre eskalerar CocoRosie till sämre desto längre akten går. Visst finns det en tjusning i kvinnlig acapella-rapp men när låt efter låt utvecklas till skrikigt "konstnärsskap" infinner sig även lidandet. Bianca och Sierra improviserar ett slags skriklesbiskt moshkrig för att få sin blomma att slå ut totalt. Sen var det över. Helt klart en upplevelse med mest tillfredsställelse under den första halvan. Jag hade aldrig kunnat drömma om en sådan fin kombination mellan indie, house, opera och rapp.





Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar