20 augusti 2011

RECENSION: IRON AND WINE - MALMÖFESTIVALEN 19/8-11


Mörkret har fallit och klockan är 23.00, Iron and Wine träder fram på scenen. Stämningen är på topp och folk är förväntansfulla till att lyssna på bandet som förgyller indiescenen med sin folkrock.

Konserten börjar med tre låtar som går i ungefär samma still. Folk tröttnar, inget livligt händer på scen. Drastiskt ändras atmosfären och det mer psykedeliska som finns i Iron and Wines musik träder fram och påverkar publiken som en melankolisk drog. Det är de långa medleyna som får folk i lycklig trance och inte så mycket det klassiska låtarna som får liv i folkmun i början. Ljussättningen är bedrövlig på stora-sydsvenskan. Ljuset har en julmarknadsvibb vilket gör att det blir mycket prat. Ljusets funktion ska höja stämningen och inte dra ner den, vilket den gör i detta fallet.

En låt som fastnade på trumhinnorna var Walking Far From Home. När den startade så började folk inspireras och mumla med varandra på ett positivt vis, istället för det negativa som var i början av konserten. Iron and Wines publik är den uppklädda hipstern och den weed-rökande soffkillen som har släpat sig ner från sin lägenhet för att se Sam Beams stämma klinga ut över publikhavet.

Det du måste ta hänsyn till är att Iron and Wine är ett band som man växer sig in i och det krävs två eller tre lyssningar på skivan Around the Well innan du smälter in i stämningen som gavs till Malmöpubliken. Bandet ska vidare på turné och bland annat besöka Dusseldorf, Vancouver och London.



Text: Alexander Wiebelt
Foto: Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar