13 augusti 2011

RECENSION: KANYE WEST - TIVOLI 11/8-11


Det konstanta regnet bara bidrar till att höja anspänningen. När Kanye West tillslut inleder showen med att med hjälp av en sorts lyftkran höja upp sig över publikhavet är euforin total. Till den mest dramatiska intromusik entrars Tivolis scen av ett tjogotal bevingade ballerinor vilket tillsammans med den Albrecht Dürer-inspirerade backdropen skapar en mättad, himmelskt dramatisk känsla. Introt bryter sedan tvärt över till inledningspåret på hans senaste kritikerrosade skiva My Beautiful Dark Twisted Fantasy, den Mike Oldfield-samplade Dark Fantasy, vilket leder till många hiphopgungande händer i luften. 

Det dröjer inte lång tid innan det visar sig att hans mikrofon är extra utrustad. När han i refrängen till Can’t Tell Me Nothing (som han presenterar som sin personliga favorit bland sina låtar) tar ton hörs det att han är kopplad till den ökända autotunern. Den vocoder somg jorde hans emo-skviva 808’s and Heartbreak möjlig, och som nu möjliggör sångframföranden från honom live. Detta är något han utnyttjar en aning för mycket, som när han i outret till Say You Will wale:ar en minuterlång monolog som gör stämningen något uttråkad.

Under mittendelen av konserten framför han ett medlyparti med bitar från låtar som Gold Digger och den Katy Perry featrade E.T (vilken introducerades med Queens klassiker We Will Rock You). När detta parti avslutas och ackordvändan från 2007s stora hit Homecoming går igång återkommer den mäktiga känslan med storm, och regnvattnet plaskar upp genom gummiunderlaget på åskådarnas hoppande fötter.

Med det ihärdiga regnet följer även en fantastisk höjning till de ljuseffekter som erbjuds. Laserstrålarna fick av dropparna en knastrig effekt som ackompanjerade tonerna till All Of The Lights enastående.

Genomgående var de visuella effekterna oerhört fängslande, i synnerhet när hela scencrewet blir omgivna av en stor vit kukong, ur vilken en omsvidad Kanye West framträder med sin MPC. Det är dags för framföring av Run Away, ett framträdande av vilket det givits många smakprovsklipp på nätet. Publiken blir nu stilla och stämningen tjock när han ur MPC:n frambringar de karaktäristiska pianoklinkningarna. När Pusha-T sedan dyker upp som gäst till sin vers blir Tvivoli förlöst.

Följaktligen kommer inte oväntat den bombastiska Lost In The World som skänker en nästan frikyrklig stämning. Slutligen avslutar han med att dedikera showen till sin mor med ett framförande av den känslosamma Hey Mama. Efter en teaterbugning från hela teamet lämnar de scenen utan några extranummer. Fast det kändes inte precis nödvändigt.


Text: Sebastian Oscarsson
Foto: Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar