27 augusti 2011

RECENSION: MF/MB/ - MALMÖFESTIVALEN 25/8-11


Det känns lätt. Lite som White Lies men där det melodiska har bytts ut till elektro och trumtakter i trakterna nära post punk nästan. Diverse charmeringar sticker ut, såsom att det är basisten som för de korta mellansnacken och att bandets enda kvinnliga medlem, som för övrigt liknar Erik Hassle i huvudet en aning, står vid ett bord fyllt med elektroniska attiraljer.

Låten The Grand Chase sticker ut. Den har ett intro som luktar 80-tals marinerat TV-spel i uppfräschad version. Hennes hesa; fina sång, trummor och ännu mera trummor startar om vart annat och gör att det sakta går från noll till hundra hundra. Med risk att låta högtidlig är det med hög sannolikhet den största musikskatten jag funnit under festivalen.

Helt plötsligt så åker en sladd ur under en låt och ett elektroniskt ljud laggar till. Ur detta höjs vad som kan beskrivas som öronbedövande basistiskt tilltugg. Det är inte störigt utan ett tillfredsställande icke förutsägbart happening som höjer för stunden.

Dessvärre eskalerar konserten mot slutet. Vid The Window förvandlas synen till något halvåldrat garageband när micken faller och "sången" blir skränigt skrik. Helheten förstörs om aningen lite, men för mig skrivs intrycket till ett nyfunnet lyssnarvänligt band som man i framtiden bör hålla ögonen öppna för.




Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar