2 oktober 2011

RECENSION: YELLE - DEBASER 29/9-11


Debaser har fyllts av fulla, entusiastiska hipsters. Anledning; Yelle är på besök. De ska än en gång förgylla Sverige med sin franska house. Bandet var på besök i Sverige tidigare i år, då var det Emmabodafestivalen, men ikväll är det Malmös tur. Och i kön som ringlar sig lång utanför Debasers erkänns de upp-hypeade tankarna, det här må vara deras bästa bokning för året.

Kvällen inledes med ett vilt party där sångerskan Julie Budet iklädd en moppliknade onepiece står uppbackad med de två övriga bandmedlemmarna klädda i Lacoste från topp till tå vilket får golvet att gunga i en lätt vals. Två låtar senare förvandlas Julie, eller Yelle som hon vill bli kallad, till en leopard. Efter det så spelas bandets första hit, Ce Jeu, och den ene killen i publiken, troligtvis en grafisk formgivare, hoppar upp på den andres rygg och slänger upp sin ena arm i luften medan han sipprar på en Red Stripe.

Om man ska dra paralleller mellan spelningen på Emmabodafestivalen i sommras och den idag så var låtlistan ungefär den samma. Men den stora skillnaden var ljussättningen som passar mycket bättre på en klubb som Debaser. Det märktes även att Debasers vanligt vis röda ton var utsuddad och omändrad till en färgexplosion likt en regnbåge.

När låten Que Veux spelas så ändras stämningen drastiskt från ett stillastående öldrickargung till ett minimoshpitigt raveparty. Innan dess så har Julie Budet bytt klädsel ännu en gång och står nu i en röd leoparddräkt. Det är tydligt att en trång klubb är Yelles hemmaplan, musiken upplevs mycket tätare än på en stor festivalscen där det mest känndes malplacerat. Deras påhitt känns spontana vilket bjuder publiken på en fantastiskt fransk fest. Debasers på förhand mest enastående spelning för året nådde vid änden upp och långt förbi de höga förväntningarna, mer sådant vill vi ha i fortsättningen!






Text: Alexander Wiebelt
Foto: Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar