23 december 2012

RECENSION: DOM ÖVER DÖD MAN

Foto: Nille Leander

Titel: Dom över död man
Regi: Jan Troell
Skådespelare: Jesper Christensen, Björn Granath, Pernilla August, Ulla Skoog
Längd: 126 min

Glöm inte att gå på bio under mellandagarna! 81-årige Jan Troell presenterar sin fjortonde film; en tudelad berättelse om otrohet och tryckfrihet, döden och nazister.

Dom över död man baseras på Kenne Fants biografi om den svenske journalisten Torgny Segerstedt. Hur han öppet polygamiskt svek sin hustru och stred mot den svenska regeringens objektiva ostridighet till andra världskriget. Han blev därmed anklagad för att kunna bli en anledning för Hitler att rikta sina ögon mot Sverige.

Det är ingen lätt dos av historia som serveras. Vi stannar inte vid hur man levde och arbetade som publicist under 1930-talet utan sjunker djupt bland de trogna Oliver Stone-känslorna ner i gropar med klyschiga Richard Gere-romantiska dialoger. Trots det flyger det en egensinnighet man njuter av över berättelsen.

Produktionsbolaget må ha tänkt "låt den gamle fortsätta leka", det är en mycket gammal man som har en filmidé, men det landar ännu en gång på årets absoluta svenska filmtopp. En mästerlig filmare överlever livet ut. Jan Troell är född under seklet som filmen utspelar sig. Han regisserar, skriver, filmar och klipper. Ska man kritisera har han aldrig skådespelat.

Foto: Nille Leander

Dom över död man lämnar oss med blandade känslor. Den beskaste står Ulla Skoog för i sin roll som Segerstedts hustru Puste Segerstedt. För några år sedan miste de sin 15-åriga son, men tiden tillät inte det sörjande som hon, och förmodligen även Torgny, behövde. I Torgnys arbete kommer han allt närmare sin chef Axel Forssman (Björn Granath) och hans fru Maja Forssman (Pernilla August). Den öppna relation Torgny och Maja utvecklar bryter ner Puste mer än vad dödsfallet och den hektiskta vardagen redan gör, för detta skådespeleri tilldelades Ulla Skoog priset för bästa skådespelerska på filmfestivalen i Chicago. I svensk film är en sådan tårdrypande närhet av en människas psykologiska tillstånd otroligt sällan man lyckas få till. Ulla Skoogs rollprestation kan jämföras med pappans i Laurent Cantets prisbelönta Överflödiga människor.

Detta dilemma står främst i centrum under filmens första halva och utvecklas sedan alltmer bort från historielektionen mot Torgny Segerstedts åldrande och ett väl porträtterande av döden i alla dödens skepnader. Kvinnorna som betytt något för honom försvinner men återkommer till hans undermedvetna betäckta i svarta slöjor. Han verkar lära sig mer av sin mor i denna döda roll än när hon var vid liv. 1930-talets överklasskarl fick inte visa känslor öppet, det malde sönder hustrun efter sonen död, men skadar även honom själv under åldrandet. Han för en evig kamp om att ha en fasad framför de känslor alla människor har men som inte män fick uppvisa under den här tiden.

När även Kung Gustav V och stadsministern Per-Albin Hansson, bägge mästerligt lika originalen, får betydande och starka roller sätter de tillsammans med det fina svartvita fotografiet den avgörande stämpeln för Dom Över Död Mans sällsynta inramning.

Filmen visas på Biograf Spegeln i Malmö till och med den 3 januari!

Tim Chronström
Share

26 november 2012

MUSIK: TAME IMPALA - FEELS LIKE WE ONLY GO BACKWARDS (VIDEO)


Den austrlienska superkvintetten Tame Impala släppte för lite mer än en månad sedan sitt andra album Lonerism.

Plattans andra singel, Feels Like We Only Going Backwards, har växt bland årets elit och blev för två veckor sedan inramad i 2012 års färgsprakande lerbroder till Yellow Submarine regisserad av Joe Pelling och Becky Sloan. Nedan finns deras tidigare produktion Sherbet Xmas Card och låten Camping Song. Mättande sinnesfyllning!





Tim Chronström
Share

28 september 2012

RECENSION: HYPNOTISÖREN



Titel: Hypnotisören
Regi: Lasse Hallström
Skådespelare: Tobias Zilliacus, Mikael Persbrandt, Lena Olin
Längd: 122 min

Årets svenska Oscarsbidrag är en kriminalthriller om den svenska Rikskriminalpolisen, psykologi och föräldraskap. Har vi hört talats om det förut? Filmen är baserad på den bästsäljande romanen med samma namn och Lasse Hallströms första film på svenska sedan Mer om oss barn i Bullerbyn 1987. Men så oerhört speciell är Hypnotisören ändå inte.

En hel familj mördas förutom en storebror som överlever. För att få honom att minnas vad som hände under överfallet hypnotiserar Mikael Persbrandt honom och sakta återfinns minnesbilderna. Persbrandt har parallellt med detta problem med sin fru (Lena Olin) och sedermera med sin son. Vi kastas mellan deras hus, ett sjukhus och vackra vinterscener med en återkommande sömnpillerberoende Mikael Persbrandt som den bärande tältpinnen. Utredningen kring det hela leds av Joona Linna (Tobias Zilliacus) som det i bokform hittills skrivits ytterligare två böcker om.

Som vid tidigare filmatiseringar av svensk litteratur (Mannen från Mallorca, OndskanMillennium-trilogin...) läggs jämförelserna mellan text och bild i alltför uppförstorat centrum på förhand. Förmodligen eftersom den litterära upplagan oftast är så brutalt bra. Jag har inte läst denna bok utan satte mig för att se en film, en film som jag ändå på grund av denna bok hade stora förhoppningar på. En film som vilken högfinansierad kriminalfilm som helst, med vissa undantag.

Det som sticker ut för att vara en svensk film i genren är det oftast mycket trovärdiga relationsskådespeleriet mellan Lena Olin och Mikael Persbrandt. Medan Public Service satsar på "äkta" relationsråd i TV-serieformat, visas här den typ av dialog som går hem framför en kamera. Lena Olin tar chansen att bevisa, trots sin landsflykt, den mycket stora potential hon erhåller. Det känns ofta som om hon glöms bort i listan av stora svensk skådespelerskor. Lena är faktiskt vid sidan om Liv Ullman, Ingrid Bergman och Greta Garbo den fjärde svenska skådespelerska som nominerats till en Oscar (1989).


Den internationellt erfarne svenske filmfotografen Mattias Montero förhöjer filmen till en konstnärlig division i denna sin långfilmsdebut. Känslan när Lena Olin själv blir hynpotiserad känns mer hämtad från Ang Lees kommande film Life of Pi än en broderfilm till en bra Wallander. Förtext och eftertext ramas även in av underbara flygfoton över Stockholm.

Som taget ur en resekatalog över den svenska standardfilmen passar avslutningen in i annonstexten "En polis ogenomtänkta misstag leder till svensk polisfilmsspänning i vacker Norrlandsidyll". Det som förbryllar ännu mer är valet av skådespelare och statister; alla man i efterhand minns är av europeiskt ursprung till utseendet. Ingen polis, läkare eller förbipasserande människa är av utländskt härkomst.

Det finns en potential som Hypnotisören aldrig riktigt når upp till. Åskådaren får, som det dessvärre ofta är i svenska filmer, allting serverat. Samtliga karaktärers handlingar och psykologiska ställningstaganden reds ut. Det blir därför en uttråkad känsla filmen avslutas med. För trots sina höga toppar så formar de lika djupa dalarna Hypnotisörens kärna påtagligt för mycket.

Filmen visas från och med fredagen den 28 september på SF Bio!

Tim Chronström
Share

20 september 2012

MUSIK: FRANK OCEAN - PYRAMIDS (VIDEO)



Det har vart mycket surr om herr Ocean senaste tiden. Både för hans uttalande om sin sexuella orientering men främst för släppet av debutplattan channel ORANGE

Då jag tyckte att albumet upplevdes som en aning långrandigt som helhet måste jag erkänna att videon till Pyramids allt annat än tråkig. Nabil som ligger bakom hans tidigare videor till Novacane och Swim Good gör ett helt enastånde visuellt komplement till låten. Gestaltningen av pyramidarbete kryper nästan in under huden.

Spana in den ovan!

Sebastian Oscarsson

Share

19 september 2012

MUSIK: BAT FOR LASHES - ALL YOUR GOLD


Med mindre än en månad till det efterlängtad tredje studioalbumet släpper Natasha Khan, mer känd som Bat For Lashes, plattans andra singel: All You Gold!

I samband med denna uppföljare till första singeln Laura, som släpptes i sommar, publicerades även omslaget till den kommande skivan. Ablumets namn är The Haunted Man och omslaget är fotograferat av den ofta natrurelaterade fotografen Ryan McGinley.



Ryan McGinley gjorde även sjätte filmen i Sigur Rós musikvideoprojekt The Valtari Mystery Film Experiment som snart släpper sin tionde film.


Tim Chronström
Share

14 september 2012

RECENSION: RIVALERNA (THE CAMPAIGN)

  

Titel: Rivalerna (The Campaign)
Regi: Jay Roach
Skådespelare: Will Ferrell, Zach Galifianakis
Längd: 85 min

Det är kongressledamotsval i North Carolina och två idioter slåss om medborgarnas röster. Under den 85 minuter långa kampen misshandlas spädbarn, fotograferas bröstvårtor och utropas slutligen "the good guy" som vinnare. Det är 85 minuters förutsägbar svordomskomik med varierat underhållningsvärde.

Will Ferrell och Zach Galifianakis står till en början som oempatiskt tävlingslystna politiker utan några som helst politiska ideal, fästa vid insikten om att vinna till varje pris. Galifianakis valspråk "It's a mess" summerar filmens helhet ganska bra, allt från manus till skådespeleri och cinematografi. Trots denna oexisterande röda tråd finns ett mått av humor man med kritiska ögon inte kan komma ifrån, det är faktiskt riktigt roligt ibland.

Regissören Jay Roach är tidigare känd för moderna kultklassiker som Släkten Är Värst, Austin Power och var även producent för Borat. Inga små meriter och de utstrålar alla en känsla av besk verklighetssmak. Austin Power som dålig Bond, Ben Stiller som den sorgliga "Svensson" man nu mer ser i Solsidan och Borat som Borat. Men alla tänkbara samtidsironiska kopplingar till höstens stundande presidentval eller "småländer" som Sveriges mesiga politikklimat finns inte i Rivalerna. De få Studio Ett-frågor som ställs ses förbi med obefintligt retoriskt nonsens.

Den i någon mån mest upseendeväckande verklighetsförankringen är filmens djupa kärna, att stadens rika överklasspampar vill marknadsföra en politiker till vinst för att på så sätt i hans namn sälja hela staden till Kina och bygga miljöfarliga fabriker där. Utöver detta bygger filmens underhållnig på hämndlystnad avgrenad i ordvitsar, kul fysiska reaktioner och (framförallt) grova sexskämt.


Hämndsätten är satta i de vuxnas sandlåda, när Galigiankis snor Ferrels son ligger Ferrel med Galigiankis fru. Vad som är roligt på riktigt fångas i ett fåtal politiska yttranden, som när Will Ferrel under sin kampanj besöker ett nöjesfält och säger till några filipinska "slavarbetare" att det är de som är landets grundpelare.

Bottenskiktet av dåliga komedier med ett oförankrat ämne är tjockt, Rivalerna befinner sig högt ovanför det. Det är ändå långt ifrån komedierna man tipsar vänner om vid mörka tråkiga kvällar. Will Ferrel är Will Ferrel. Zach Galifianakis är Zach Galifianakis. De vet vad de är bra på och är väldigt själsäkert proffsiga i det. Sen är det bara svårt att uppskatta underhållningsvärdet i det genom en hel långfilm.

Filmen visas från och med fredagen den 14 september på SF Bio!

Tim Chronström
Share

FILM: A$VP C4


Brittiska Channel 4 släpper en dokumentär om New York rapparen A$AP ROCKY


A$AP ROCKYs karriär har verkligen gått från noll till hundra på ett halv år. I denna dokumentär får du se fina bilder och berättelser om hur gänget A$AP byggs upp.


Alexander Wiebelt
Share

MUSIK: LORENTZ & SAKARIAS - DIAMANT


Igår Spelades Lorentz & Sakarias nya singel Diamant på P3!

Tidigare i år släppte Stockholmsduon låten Garbo Astrid & Taube som har spelats flitigt under sommaren på P3. Den kommande skivan ryktas släppas i slutet av November.

Lyssna: Lorentz & Sakarias - Diamant

Alexander Wiebelt
Share

11 september 2012

DOX: MALMÖFESTIVALEN 2012 - SISTA DAGEN (BOB HUND + HOFFMAESTRO)


Malmöfestivalen 2012 försvann ur världen den 24 augusti med ett kalas signerat slöjd, clowner, mat, Bob Hund och Hoffmaestro.

Detta är Alexander Wiebelts och Tim Chronströms skildring av de sista timmarna och tillika deras efterlängtade comeback sedan Melodifestivalen 2012.

Musik:
Miles Davis - Flamenco Sketches 
http://itunes.apple.com/us/album/kind-of-blue/id162322551
Absofacto - No Power 
http://music.absofacto.com/track/no-power 
Sigur Rós - Fjögur Piano 
http://itunes.apple.com/se/album/valtari/id521875365

Alexander Wiebelt
Tim Chronström
Share

7 september 2012

RECENSION: COSMOPOLIS


 
Titel: Cosmopolis
Regi: David Cronenberg
Skådespelare: Robert Pattinson, Juliette Binoche, Paul Giamatti
Längd: 110 min

Robert Pattinson spelar Erik Packer, en rik VD för ett valutaföretag som åker runt i sin korkisolerade limousine under en dag på Manhattan. Presidenten är i stan, råttor spås bli den nya valutan och gatorna är nästan oframkomliga. Trots det är Packer fast bestämd om att nå sin frisör innan dagen är slut.

I Cosmopolis dras vi med på en resa genom retorikens, psykets och ekonomins alla yttringar. Det pågår ett uppror mot kapitalismen och de stora TV-skärmarna längs gatorna skriker "Spöken, kapitalistiska spöken", som en parafras av inledning till Kommunistiska manifestet. Robert Pattinson har sex med alla kvinnor han träffar, förutom sin äkta maka. Han samtalar sådär filosofsluddrigt med de vänner och arbetskamrater han stöter på under sin färd genom staden.

Det är ett konstigt, mycket brett och filosofiskt manus som ska vara skrivet av regissören David Cronenberg under ynka sex dagar. Man kan på ett sätt känna av hur den ofta snabbgående dialogen fötts ur en människas väldigt koncentrerade kreativa period.


I efterdyningarna av Occupy Wall Street-rörelsen och fjolårets nobelpristagare i ekonomi Thomas J. Sargent och Christopher A. Sims, som fick priset "för deras empiriska forskning om orsak och verkan i makroekonomin", är delar av filmen nästintill obehagligt anpassade till verkligheten. Det är en käftsmäll riktad mot vad den urbaniserade människan vill ha utav sina pengar och hur dessa små måsten obalanserat påverkar världsekonomin. Ett exempel är Packers dagliga hälsokontroller, vilket vore en dröm för många hypokondriska "Svenssons".

Denna verklighetstrogna skildring dränks dessvärre i för många upprepningar och självklara känslouttryck. Efter Packers hälsokontroll för dagen släpps aldrig hans asymmetriska prostata ur dialogen riktigt. I slutscenen står Paul Giamattis agerande närmare Russell Brand och Eva Rydberg än det är tänkt. Det förstärks när han med uppgiften "vanka av an, spänd och förtvivlad" ska förklara om hur hans fotsvamp har pratat med honom.

Det är bristen på de små knepen som gör att helheten och tillfredställelsen i det magiskt flummiga mals sönder. Vi får inte bara se Pattinson könshår, utan också kämpa oss igenom B-filmsfilter som när ljudväggen i limousinen först mer påminner av en amerikansk lågbudgetfilms postproduktions visning där ljudteamet inte hunnit få klart allt. David Cronenberg har gått från våldsbenägen insektsskräck via sexuallysten drama till ett stadium som är tajt men otroligt obalanserat.

Filmen visas från och med fredagen den 5 september på SF Bio!

Tim Chronström
Share

26 augusti 2012

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 6 (TSOOL & THE HIVES)


Malmöfestivalens lockelse i kategorin "stora, starka liveakter" kändes något svagare 2012, men under onsdagen gick den svenska rockscenen sig lös på allvar.

Nonstp:s fotograf Tim Chronström upplevde tillsammans med en av årens gladaste folksamlingar på Stortorget The Soundtrack Of Our Lives sista spelning i Malmö och The Hives, hittills, största spelning i Malmö!






Se fler bilder här!

Tim Chronström
Share

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 5 (ANNA TERNHEIM)


Under Malmöfestivalens tisdag började ljudet från Stortorget att höras på riktigt.

Fotografen Oskar Annermarken, som ställde ut vid Nonstp:s nattklubb Critters & Harmony under våren, var på plats när Anna Ternheim gjorde entré.



Nonstp
Share

25 augusti 2012

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 4 (ALMAHARA BAND)

 
Malmöfestivalens mysigaste scen 2012 var på Gustav Adolfs Torg.
 
Under måndagskvällen bjöd den irakiska förening Magiska Mattan upp till arabisk afton och konsert med malmöbandet Almahara Band!
 
 
 

Se fler bilder här!

Tim Chronström
Share

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 3 (LUR)


Malmöfestivalens söndag bjöd på årets pik från konsertscenerna.

Malmöbandet lur bjöd på psykadeliskt kalas i klang med Posthusplatsens midnattsmörker, en konsert Nonstps fotograf Tim Chronström inte glömmer på länge!



Se fler bilder här!

Tim Chronström
Share

19 augusti 2012

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 2 (ZOMBIE WALK)

Malmöfestivalen 2012 genomgick sin andra dag med den snart numera folkliga Zombieinvasionen av Malmö gator.

Nonstps Tim Chronström tog sig in i ledet och fotograferade från insidan!




Tim Chronström
Share

18 augusti 2012

FOTO: MALMÖFESTIVALEN 2012 - DAG 1 (KRÄFTSKIVA)

Malmöfestivalen 2012 har startat och Nonstps sommaruppehåll har officiellt passera.

Traditionsenligt samlar den första kvällen staden i ett exploderande kräftkalas och Tim Chronström var där och fotograferade.





Tim Chronström
Share

14 augusti 2012

MUSIK: A$AP ROCKY - PURPLE KISSES

A$AP Rocky släpper video till låten Purple Kisses. Precis som han lovade på Twitter.

Låten är producerad av Very Rare, och i videon får man se A$AP Rocky njuta av både kvinnor och godis. A$AP Rocky har tidigare i år släppt hiten Goldie och kommer släppa ett mixtape Lord$ Never Worry den 28 augusti via LiveMixtape.com.

Alexander Wiebelt
Share

28 juli 2012

FILM: SQUINTOPERA - OLYMPIC STADIUM



De 30:e olympiska sommarspelen är igång, de mest miljömedvetna någonsin! Det är även de mest högteknologiska spelen någonsin och webben vimlar av rekordmånga fantastiskt konstnärliga verk.

I ren Transformers-anda har animeringsbyrån Squintopera producerat denna alternativa och "gröna" uppbyggnadsfilm av den Olympiska Stadion.

Tim Chronström
Share

18 juni 2012

FILM: SIGUR RÓS - THE VALTARI MYSTERY FILM EXPERIMENT

Idag släppte Sigur Rós den tredje musikvideon ur serien The Valtari mystery film experiment.

Musiken är hämtad från det kommande albumet Valtari och till den tredje filmen är det Alma Har'el som står vid regirodret. Med konstnärlig perfektion iscensätts romantikens breda spektrum från den sexuella lusten till den icke osedvanliga tragedin tonsatt av verket Fjögur píanó. I huvudrollerna ser vi Shia LaBeouf och Denna Thomsen.

De tidigare, något svagare, två filmerna finns nedan. Håll utkik på projektets hemsida den 2 juli för nästa film!

    Tim Chronström
Share

7 maj 2012

NYHET: NONSTP TAR VÅRUPPEHÅLL


445 dagar efter starten i februari 2011 tar Nonstp härmed sin första officiella semester!

Efter fredagens urladdning på Mejeriet och klubbarrangemanget Critters and Harmony stämplar vi nu ut och lägger oss på solstolar runt om i Europa. I mitten av juni kommer uppdateringarna åter flöda med det senaste från cyber-, musik- och sedemera även den internationella filmvärlden.

Nonstp
Share

2 maj 2012

NYHET: CRITTERS AND HARMONY - 4 MAJ MEJERIET LUND

Efter ett framgångsrikt gästspel i höstas kommer Nonstp's kulturklubb Critters and Harmony nu tillbaka. Förbered dig på en intrycksfylld kväll när ditt lokala danshak möter electroklubb och vernissage.

Från Letesmåla har vi fått hit Johan Fotmeijer som spelar atmosfärsladdad minimal electro. NextStep kommer att genomföra en röjig show tillsammans med trummisen Julian Guedj från Atlas Losing Grip. Lundabaserade By Any Means representeras av Tony Jansson och Simon Talevski kommer att leverera house som för tankarna till sydöstra Amerika. Nonstp's egne Tim Chronström kommer också att bjuda på sina möllandoftande godbitar vid Dj-setet.

Utöver denna line-up fyller Critters and Harmony Mejeriet i Lund med foto- och konstutsällningar samt performance och nostalgiska aktiviteter.

NÄR: Fredag 4 Maj 22:00–03:00
VAR: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÈ: 80 kr
ÅLDER: 18 år

Nonstp
Share

19 april 2012

FILM: STOP THE TRAFFIK - SO YOU THINK YOU WILL DANCE



Organisationen Stop The Traffik häpnade många kåtbockar på Amsterdams gator för ett tag sedan, då en flashmob annordas i Red Light District; MED DEM UTSTIRRADE FLICKORNA I HUVUDROLLEN!

Till Raveyards och DJ Uinkxxx electrotoner togs uppmärksamheten snabbt från stimulans till politisk åsiktstagande.

Tim Chronström
Share

17 april 2012

EGEN PRODUKTION: NEXTSTEP - BRACELET EP


NextStep släpper sin första EP, Bracelet EP!

Med på släppet medverkar Tony Jansson, Peter Asplund, Pro.d och Mattias Persson.
Omslaget är fotat och designat av Elin Barvesten.

Inom kort kommer den upp på Spotify och Itunes.



NextStep
Share

15 april 2012

REAKTION: DRAKE - FORUM (KPH) 13/4-11



Reaktion är ingen recension! Det är 30 fraser som bevisar hur Nonstps utsända reagerar på event. Tim Chronström och Sebastian Oscarsson har sett Drake i Köpenhamn och förevigat äventyrets ögonblickliga reaktioner.

Cannabisdoft. Upprepande "fuck, pussy, nigger, ass". Svajigt kvinnoideal. LED-bakgrund med ljus som en soluppgång i April. Bombastiskt, laser, basket, baseball, laser, ugglor. Snurrande luckor. Allsång på Skansen-avslutning. Lyrics till Headlines; bäst ikväll. WHITNEY! Elgitarr riff. Publikprisande. Take Care-solot. Det optimala "klubbparadiset".

Y.O.L.O. Känslan av Forever. Snoppuppmjukande. Den största ghetto-känslan inomhus i Skandivaien. Fjortiskaos beblandat med lugn. Lil Wayne-imitationer. "Rihanna utan Rihanna"-effekten. Virtuell gospelhälsning. Fantasifullt odansant. Basist med genuint groove. Rumpfixering. Magmuskler. Pölse, shot och uppskattat groove för den ointresserade. Runtresande YM-ambassad. Tight sångprestation. Ljuskreativism.

Samtidens kungliga Billboard-mononym levererade njutfullt, till max och skärt underhållande!

Tim Chronström
Sebastian Oscarsson
Share

14 april 2012

MUSIK: VAN SHE - IDEA OF HAPPINESS (FILM)



Malmö-regissören Andreas Nilsson har gjort det igen!

Vi känner till honom från bland annat Miike Snow, MGMT, José Gonzales och White Stripes. För en vecka släpptes den senaste videon tillhörande australiensiska Van She och deras singel från andra plattan Idea Of Happiness, som även är titeln på låten. En platta som rekommenderas starkt att hålla ögonen öppna för!

Tim Chronström
Share

11 april 2012

NYHET: NEXTEP - RELEASEFEST


NextStep släpper sin första EP och det blir fest!

SVT filmar konserten för nya musikprogrammet Fräng som kommer i höst.
I varje avsnitt av Fräng möter ett ungt svenskt band en etablerad artist. Tillsammans skriver de en låt ihop som de samma dag framför på scen. Programmet är ett av de åtta första avsnitten av Fräng som börjar sändas senare i höst på SVT Play.

12 april
20:00
Hemgården Lund
Kiliansgatan 11

NextStep
Share

7 april 2012

MUSIK: DRAKE - TAKE CARE & HYFR (VIDEO)



Young Moneys egne prins Drake har bestämt sig för att fira påsk med släppet av videorna till Take Care och HYFR från senaste albumet Take Care.

Till Take Care valde de att gå den lite svårare vägen och anlitade Yoann Lemoine som ligger bakom några av Lana Del Reys senaste visuella verk. Det är mycket djur i slow motion, men helheten inger en skön stämning.



Till HYFR valde dem att skänka en komisk dimension till den annars rätt macho-strama låten. Vi får se när Drake göra om sin Bar Mitzva för att visa sitt band till judendomen. Resultatet blir väldigt roande, men jag hade önskat att Lil Wayne sökte upp en terapeut för att lösa sin identitetskris. Han måste lämna Odd Future i fred. För regin står Director X.

Sebastian Oscarsson
Share

FILM: FAMILJEN - PANTAMERA



The Ark har gjort det. Caroline af Ugglas har gjort det. Men ingen har nog tidigare gjort det så jävla bra som Familjen! Förbered er för nästa Pantamera-reklam...

Johan T Karlsson skakar liv i pantamera-låten, pensionärer och det för stunden tråkiga svenska reklamklimatet.

Tim Chronström
Share

6 april 2012

MUSIK: ÓLAFUR ARNALDS & NILS FRAHM IMPROVISATION



I TV3:s intervju med Zlatan tidigare i veckan förklarade han sin syn på tallang och uppbyggd vara. Detta finns likväl inom musiken; se dem riktiga musikaliska tallangerna kontra Universals ihopknåpade skit-elit.

I Zlatans ögon är Messi en tallang från grunden och Ronaldo en produkt. Klippet ovan visar prov på äkta musikalisk tallang från Ólafur Arnalds och Nils Frahm improviserande i Berlin den 26 Juli 2011. Den omnämnda interjun med Zlatan finns nedan.



Tim Chronström
Share

3 april 2012

MUSIK: DAVID LYNCH - CRAZY CLOWN TIME (VIDEO)



Musikvideon till David Lynch senaste plattas titelspår Crazy Clown Time som släpptes i höstas är ute!

Vice utsåg det till Novembers bästa album och nu när det ska översättas till bild regisserar Lynch själklart det själv och adderar alkohol och nakna kvinnobystar till den redan förskräckligt onormaliserade känslan...

Tim Chronström
Share

2 april 2012

RECENSION: LALEH - HELSINGBORGS KONSERTHUS 30/3-12



Tillsammans med 900 konstiga och parfymindränkta Helsingörbåts-stammisar råkade jag och Laleh hamna i Helsingborg under fredagskvällen. 2013 års potentiella P3-gulddrottning och Sveriges i särklass gladaste artist briljerade, vem skulle kunnat tro något annat? Men det är en nyförändrad Laleh som levererar, i jämförelse med den folkparksturnerande tjej som slog igenom 2005.

Laleh är en röst, en dialekt, en kompositör som varken kan dö ut eller svika. Inledningsvis framförs den senaste skivans titelspår Sjung bakom scen, och när hon väl går på sluts vi in i äkta Laleh-anda. Vi samtalar som ett (vad Laleh kallar) ”ett” och känslan av hennes originalitet dunsar i väggarna.

Vad var kvällens nackdelarna då? Utöver kvalitén på lokalen och dess dånande fläktar var ljudtekniken över lag otroligt svajig. Om det är Lalehs, Lugers eller den lokala vaktmästarens fel vet jag inte, men en gammal hit som Live Tomorrow inleddes med ett rundgångspip och dränktes sedan i alldeles för ljudliga trummor. Det kändes liksom en såsig dansbandskväll på Ålandsfärjan. Dessutom avslutas den med en vocoder-sång (eller robotskrän som gamlingarna i publiken sa) av den något för adrenalinkickade Alexander Bard-hoppande keyboard-killen.

Jag såg Laleh i Malmö Folket Park den 26 juli 2006. I fredags hade jag förberett mig på en lika magisk tillställning. Vad jag istället snabbt insåg var en uppgraderad Laleh, nu 68 månader senare. Som exempel gjordes Han Tuggar Kex, som 2006 var intim med en akustisk gitarr, nu i en elgitarristisk Lykke Li-version. Innan den följdes upp av Invisible i samma tema förklarade Laleh att det var i denna ”rock star-stil” hon stod framför spegeln och drömde när låtarna skrevs. Men om man blev frälst av debuten 2005 känns dessa versioner dessvärre bara förkastlig.

I och med detta, och då Kom Tilda och Prinssesor uteslöts, föll kvällens optimala rysningstillfälle på Snö från förra plattan Me and Simon. Man vet att något är på gång när Laleh säger:
- Jag är en snö. Då kan jag prata snö...
Studioversionen är ett något tamare ”Joe Wright möter Björk”-spår, därför blir man så extra glad när magin slår till bortom hitsen på ett såhär oväntat sätt.

95 % av publiken var av den obskyra Så Mycket Bättre-skaran. Laleh var tvungen att uppmana de tråkiga nordvästskåningarna att ställa sig upp vid den avslutningen nya kraftfulla Some Die Young. Till skillnad från Snö är detta en stämning man såg komma. Följt av Ängeln I Rummet började dem 60-talistiska besökarna få feeling, men sån tur är stannade det där (Here I Go Again trycktes in under kvällens start, men knappt märkbar).

Laleh går av, blir inropad igen och avslutar på sitt proffsiga anti-kommersiella sätt med Hide Away, Who Started It och Bjurö Klubb, som är den exakta mittpunkten mellan den gamla bohemiska akustik-tjejen och den ”nya” Sjung-Laleh.



Tim Chronström
Share

30 mars 2012

FILM: ADIDAS - WE ALL RUN COMMERCIAL



Adidas har gjort det till sitt koncept att fusionera sport, gata och populärkultur.

I deras senaste reklamfilm ser vi inga mindre än David Beckham, Lionel Messi, Derick Ross och Katy Perry springa sådär stereotypt svettlöst supermotiverat.
Som bakgrundsmusik används Jacques Lu Conts remix av Katy Perrys Part Of Me.

Sebastian Oscarsson
Share

27 mars 2012

MUSIK: MASKINEN - FRAMGÅNG & EFTERFRÅGAN


Maskinens nya skiva Framgång & Efterfrågan finns ute nu!
På skivan finns det guldkorn som Superbas, singeln Krossa alla fönster och Ingenting kan stoppa mig.


Lyssna här:

Megalomani
Superbas
Liv och död
Slut för alltid
Du suger
Varför ska vi gå ut?
Bestman
Mamma sa
Krossa alla fönster
Stora trygga vargen
Ingenting kan stoppa mig
Signalspaning
Välkommen till mitt liv

Alexander Wiebelt
Share

21 mars 2012

DOX: IMPROV EVERYWHERE MALMÖ - BLACK TIE BEACH 2011



Nonstp har i samarbete med Improv Everywhere Malmö producerat denna dokumentära filmsnutt från den gångna sommarens Black Tie Beach-event på Ribban i Malmö.

Tack till Malik, samtliga åskådare och alla andra deltagare som var uppklädda och underbara den 20 augusti 2011!

Tim Chronström
Alexander Wiebelt
Share

20 mars 2012

MUSIK: LANA DEL REY - BLUE JEANS (VIDEO)



Yoann Lemoines video utgör ett förträffligt visuellt komplement till Blue Jeans. Det är ödesmättat, enigmatiskt och sensuellt.

Woodkid, som Lemoine också är känd som, håller än en gång i kameran när Lana Del Rey gör ny video. Spana in det retrodoftande resultatet ovan!

Sebastian Oscarsson
Share

15 mars 2012

INTERVJU: BARBARA SHRIER



Nonstp's Tim Chronström arbetar just nu med BUFF Filmfestival i Malmö.

Han och Torun Spånberg Slettans intervju med producenten för den kanadensiska filmen The Year Dolly Parton Was My Mum, Barbara Shrier (som tidigare bl.a. arbetat med den Oscarsbelönade Le violon rouge), kan ses ovan.

Spana även in alla andra arbeten från festival-crewet på festivalbloggens hemsida HÄR!

Tim Chronström
Share

11 mars 2012

RECENSION: THÅSTRÖM - VEGA (KPH) 8/3-12


Rock ’n’ Roll é död, Thåströms moderna mörker kontra ett 2010-talistiskt Imperiet, dånar! Igår gästades KB i Malmö, i torsdags var Köpenhamn spelplatsen. Thåströms gamla Imperiet- och debuterande singelplattor ger sig gehör i en, för mig, ny och perfekt inramning. Vi bjuds på en galant tillställning perfekt tillägnad för att passa in i Vegas ruffiga ramar. Det tredje spelstoppet på årets turné känns som en tajming likt ett skidlandslags formkurva inför ett OS.

Trots okänsliga danskars fylleskrän och en hög värme rycks man in i den mörka, personliga och sedvanligt djupa Thåström-världen. Även om det är genomtänkt eller impulsivt, så står kvällen böljande låtlistan ut. Kärlek är för dom-plattans mest personligt svävande spår Kort biografi med litet testamente ramas in av den senaste skivans absolut sämsta spår, Låt dom regna. Detta följs upp av retrofil über-punkiga En vacker död stad. Bra eller dåligt? Svallande som en surfingtur.

Mycket är sig likt, mycket känns annorlunda. Tre låtar från den svunna tiden spelas, varav inte Die Mauer, utan förvånansvärt nog är Kriget med mig själv återupptagen ur flyttlådan. Den böljande, smått bohemiska, passionen fylls ut till max när den tonas upp av den normala metallskrotsritualen i fem-minuters-introt till Främling överallt som fyller publiken likt en exploderande väteladdning. Traumat går sedan vidare i den extremt pumpande Axel Landquists Park.

En konsert kan inte vara för bra, men när man rycks mellan nostalgi och nytt, tråk och trauma och det sedan under fyra minuter nås en helt ny nivå, körs de tidigare känslorna över lite väl. Men det är en skön känsla, oerhört skön. Joakim inleder Sönder Boulevards intro med att säga ”Nu blir det lite publikfrieri”. Den första meningen ”När jag kom till Vesterbro”, en stadsdel i Köpenhamn som ligger en kilometer väster om Vega, ekar ut och det skapas ren magi. Den typen av magi man bara vill stanna i och aldrig kliva ur. Thåström-konserter är alltid magiska, men i torsdags samlades 80 % av den magin till denna Köpenhamnsfrälsta låt.

Alltifrån låtval till ljusspel är som vågor i Öresund, inget är stegrande. Mycket utesluts och ridån dras ner efter 120 minuter (det hade gärna fått vara längre), men istället för den ”vanliga” känslan fann jag mer en tillfredställelse á la ”Kunde Thåström vara såhär” där framförallt kombinationen av Vegas dunkla väggar och denna samtidsmedvetna konstnär smakar starkast och bäst. För att en helhet ska bli underbar kan man inte bara spela de 21 bästa låtarna, det vet Thåström.








Tim Chronström
Share