4 februari 2012

KRÖNIKA: MELODIFESTIVALEN DELTÄVLING 1



Ärligt talat har Melodifestivalen varit en nationell älskad skrämselåkomma med dålig humor och musik sedan 2007 då Ola Salo och Kristian Luuk gjorde det till det bästa SVT-programmet of the year.

Årets upplaga känns. utan skrytskrik om förnyelse, rått modern. Trots en både barnslig och alltför schlager-traditionell inledning byggdes det under kvällen upp av den bästa programledar-castingen någonsin, varierad medelmåttig musik för spotify-generationen och en konstnärlig touch programmet aldrig tidigare varit i närheten av. Thorsten Flincks medverkan och The Soundtrack Of Our Lives mellanakt med Mejas installation är det levande beviset och kan ses i det färska klippet ovan.

Lyckligtvis avbröts den tidigare alltid återkommande nostalgiska röstning då minst en av de "vinnande" final-deltagarna varit med tidigare. Nu fick de pojkrums-runkande COD-nördarna iklädda blink-182-affischer vidare sitt Dead by April tillsammans med en Loreen vars scen-"show" kändes som en blandning av Ronja Rövardotter, Mulan och en ljussättning snodd från Skånes Dansteater.

För att upprepa mig; aldrig tidigare har en Dramaten-snusare tillsammans med Call Of Duty-pojkar och bombastiskt "kultur"-ljus byggt upp en lördagsunderhållning ledd av en snygg/proffsig invandrare, hes skådespelare och tidigare deltagande artist på SVT (plus en PK-sång om att alla är like värda, vilket programledarna redan visat i sina roller).

Är lika med = bra betyg och höga förväntningar inför Nonstps hårda bevakning av den avslutande deltävlingen i Malmö Arena den 25 januari.

Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar