23 december 2012

RECENSION: DOM ÖVER DÖD MAN

Foto: Nille Leander

Titel: Dom över död man
Regi: Jan Troell
Skådespelare: Jesper Christensen, Björn Granath, Pernilla August, Ulla Skoog
Längd: 126 min

Glöm inte att gå på bio under mellandagarna! 81-årige Jan Troell presenterar sin fjortonde film; en tudelad berättelse om otrohet och tryckfrihet, döden och nazister.

Dom över död man baseras på Kenne Fants biografi om den svenske journalisten Torgny Segerstedt. Hur han öppet polygamiskt svek sin hustru och stred mot den svenska regeringens objektiva ostridighet till andra världskriget. Han blev därmed anklagad för att kunna bli en anledning för Hitler att rikta sina ögon mot Sverige.

Det är ingen lätt dos av historia som serveras. Vi stannar inte vid hur man levde och arbetade som publicist under 1930-talet utan sjunker djupt bland de trogna Oliver Stone-känslorna ner i gropar med klyschiga Richard Gere-romantiska dialoger. Trots det flyger det en egensinnighet man njuter av över berättelsen.

Produktionsbolaget må ha tänkt "låt den gamle fortsätta leka", det är en mycket gammal man som har en filmidé, men det landar ännu en gång på årets absoluta svenska filmtopp. En mästerlig filmare överlever livet ut. Jan Troell är född under seklet som filmen utspelar sig. Han regisserar, skriver, filmar och klipper. Ska man kritisera har han aldrig skådespelat.

Foto: Nille Leander

Dom över död man lämnar oss med blandade känslor. Den beskaste står Ulla Skoog för i sin roll som Segerstedts hustru Puste Segerstedt. För några år sedan miste de sin 15-åriga son, men tiden tillät inte det sörjande som hon, och förmodligen även Torgny, behövde. I Torgnys arbete kommer han allt närmare sin chef Axel Forssman (Björn Granath) och hans fru Maja Forssman (Pernilla August). Den öppna relation Torgny och Maja utvecklar bryter ner Puste mer än vad dödsfallet och den hektiskta vardagen redan gör, för detta skådespeleri tilldelades Ulla Skoog priset för bästa skådespelerska på filmfestivalen i Chicago. I svensk film är en sådan tårdrypande närhet av en människas psykologiska tillstånd otroligt sällan man lyckas få till. Ulla Skoogs rollprestation kan jämföras med pappans i Laurent Cantets prisbelönta Överflödiga människor.

Detta dilemma står främst i centrum under filmens första halva och utvecklas sedan alltmer bort från historielektionen mot Torgny Segerstedts åldrande och ett väl porträtterande av döden i alla dödens skepnader. Kvinnorna som betytt något för honom försvinner men återkommer till hans undermedvetna betäckta i svarta slöjor. Han verkar lära sig mer av sin mor i denna döda roll än när hon var vid liv. 1930-talets överklasskarl fick inte visa känslor öppet, det malde sönder hustrun efter sonen död, men skadar även honom själv under åldrandet. Han för en evig kamp om att ha en fasad framför de känslor alla människor har men som inte män fick uppvisa under den här tiden.

När även Kung Gustav V och stadsministern Per-Albin Hansson, bägge mästerligt lika originalen, får betydande och starka roller sätter de tillsammans med det fina svartvita fotografiet den avgörande stämpeln för Dom Över Död Mans sällsynta inramning.

Filmen visas på Biograf Spegeln i Malmö till och med den 3 januari!

Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar