18 februari 2013

RECENSION: ZERO DARK THIRTY (#7)



Titel: Zero Dark Thirty
Regi: Kathryn Bigelow
Skådespelare: Jessica Chastain, Mark Strong, Joel Edgerton, Fares Fares
Längd: 157 min

Det är 7 dagar kvar till årets Oscarsgala. Nonstp:s Tim Chronström räknar ned med en rankingslista över de nio filmer som nominerats i kategorin Bästa Film. På sjunde plats hamnar Zero Dark Thirty, filmatiseringen av det mytomspunna mordet på Osama Bin Laden!

Den 24 maj 2011 offentliggjordes det att teamet bakom Oscarsvinnaren The Hurt Locker skulle göra film av mordet på Osama Bin Laden som skedde tre veckor tidigare. 20 månader senare står projektet fulländat. Zero Dark Thirty upplevs antingen som en svårberättad redogörelse i samma precision som JFK och München eller som ett klantigt försök att belysa vad landet i väster gör i sina Black Sites.

Zero Dark Thirty börjar 2003 när USA:s makthavare, som i slutet av januari tillsammans med Beyonce celebrerade sin demokrati som den bästa i världen, tvingar Maya, spelad av Jessica Chastain, till Afghanistan för att jaga Osama Bin Laden. Vid hennes första förhör får hon bland många andra namn Abu Ahmed på sitt papper. Efter åtta års CIA-jobb, här inramat till lite mindre än tre timmar, står militärerna vid det hus i Pakistan som Osama Bin Laden håller sig gömd i.


Det är ett obehagligt porträtt av den militära verkligheten, rå och trovärdig på ett ovanligt sätt. Många av de terrorattacker som skedde under åren filmen utspelar sig behandlas; såsom bombningarna i London, Camp Chapman-attacken och bombningen av Mariott Hotell i Islamabad. Detta är, vid sidan om aktionen i Bin Ladens hem, den stora och enda tonvikten av underhållande filmhistoria. För militärernas och CIA-agenternas mänsklighet är bortglömd. Maya är den enda som över längre tid visar en ömhet för sitt jobb och den tortyr hon bevittnar. De resterande ur staben kommer man sällan under ytan, förutom ett starkt ögonblick när de oförståeligt tittar på Obamas TV-tal och hör hans lovord om att alla styrkor från Afghanistan inom snar framtid ska skickas hem.

Eftersom filmens främsta rum innehåller så starkt politiskt spel blir jag kluven mellan fosterlandskärleken och den egentliga berättade sagan. Folk inblandade i CIA har fördömt Zero Dark Thirtys verklighetstrohet och med tanke på soppans sega start blir upplevelsen alldeles för konstlad med den amoraliska utvecklingen. För tankarna om det är ett sekulariseringskrig eller hämndlysten regelskrivning när "vi får döda men inte ni för ni dödade först" gör mig irriterad.

Som svensk blir man stolt över Fares Fares rollprestation, annars känns Zero Dark Thirty dessvärre som ett jävligt långt propagerande för att fler personer skulle ha stått utanför Vita Huset den där sena söndagskvällen i maj 2011.

Zero Dark Thirty är Oscarsnominerad i fem kategorier; bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, bästa originalmanus, bästa ljudredigering och bästa klippning.

Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar