16 maj 2013

RECENSION: DEN STORE GATSBY




Titel: Den store Gatsby
Regi: Baz Luhrmann
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Joel Edgerton, Tobey Maguire, Carey Mulligan
Längd: 142 min

Baz Luhrmans Gatsby-verion är trots den svaga intrigen vacker och välregisserad - åtminstone ett tag. Försöket att gör något nytt med Jay-Z och en quirky underton är för Luhrman lite väl högt satsat.

The Great Gatsby (som envisats med att översättas på den svenska repertoaren) är 2013 liksom tidigare en berättelse om ensamhet i Port Washington utanför New York City. Boken, som skrevs 1925, handlar om en stenrik man vid namn Gatsby (Leonardo DiCaprio). Nick (Tobey Maguire) flyttar in i huset bredvid honom och får berättat många historier om denne mystiske miljonär, som ingen någonsin verkar har träffat. Så småningom visar det sig att Nicks kusin Daisy (Carey Muligan) tidigare haft ett förhållande med Gatsby, och för att återfå kontakten med henne vill han ha hjälp av Nick, problemet är bara att hon nu är gift.


Berättelsen är lika tam som den alltid varit, men denna gång är pentagondramat säreget inramat av animationer och musikstycken som anakronistiskt placerats i den tidiga mellankrigstidens USA. Med sin breda marknadsföring har det varit svårt att undgå tanken på hur låtarna från Lana Del Rey, Florence Welch, The XX och will.i.am skulle passa till palatsfesternas och maffiaklubbarnas tidsenliga interiörer. Det är så otroligt många små instick att det efter första timmen börjar bli för mycket. Den finaste charmen är trots allt den korta sekvens då visan ur Empire State Of Mind snabbt plingar förbi när den vackra Duesenberg-bilen passerar över Queensboro bridge.

Utan någon dramaturgisk topp går The Great Gatsby genom tre frågor ställda ur den mänskliga spelbrickan Nicks perspektiv; vem är Gatsby, kan de återförenas och hur tänkte jag. Det är denna överskattade klassikers problem, det sägs för mycket när inget behövs sägas. Baz Luhrman förstod detta tidigt och flyttade därför fokus till marknadsföring, skådespelare och miljöer istället. Framförallt det hus Gatsby bor i som egentligen är prästskolan St. Patrick utanför Sydney, vars arkitektur gör mycket för filmen.

The Great Gatsby är helt enkelt en kärlekshistoria vi hört förut, berättad ur en respektlös mans perspektiv med fin tidigare oprövad inramning.

Tim Chronsrtröm (& Mattias Axelsson)
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar