10 maj 2013

RECENSION: VI



Titel: Vi
Regi: Mani Maserrat Agah
Skådespelare: Gustaf Skarsgård, Anna Åström, Rebecca Ferguson
Längd: 98 min

Vi är ett otillfredsställande relationsdrama ur svenska utsatta, störtförälskade och lite småkåta lärares perspektiv. 

Ciao Bella-regissören Mani Maserrat Agahs andra biofilm har på förhand mest blivit omskriven för sin ekonomiska kris och det faktum att Gustaf Skarsgård och Anna Åström (mest känd som Ofelia i julkalendern Diselråttor och Sjömansmöss) sprang runt med sina nakna underkroppar obetalda under inspelningen.

När crowdfunding, "kändisar" och slutligen svenska filminstitutet nu rott projektet i land presenteras ett skenande försök av destruktiv parterapi i en stramt begränsad socialrealism á la Stockholms innerstad-miljö. 

Problemet är att Vi behandlar den nedsättande psykologi utsatta kvinnor oftast skildras med i kultur och media, alltså som förlåtande med bisatsen "så farligt var det inte" eller "det är jag som är konstig och värd detta", lika tydligt som bröderna Dardenne gör det motsatta. Detta stilbrott rispar hornhinnan så röd att inte ens Gustaf Skarsgårds slaka penis bär upp berättelsen.



Kortfattat går det hela ut på att Krister (Gustaf Skarsgård) och Ida (Anna Åström) jobbar på samma skola. De blir kära, flyttar ihop och har sex. Krister utvecklar ett illasinnat kontrollbehov över Ida, som med sin djupa förälskelse lovar honom förändring.

Karraktärerna går från rädda, till räddade, till ledsna, till förvånade, till glada och till rädda igen på mindre än fem minuter scen efter scen. Trots allt är Vi inte tänkt att vara en kitsch, Anna Åströms skådespeleri är stundtals mycket bra. Det störiga är bara att hon till utseendet också skulle kunna vara en av de 15-åriga elever som hon undervisar och känner sig trakasserad av. Filmen igenom hanteras även Kristers och Idas relationsproblem på samma sätt som dessa åttondeklassare i andra svenska ungdomsfilmer själva skulle göra.

Innebörden av ordet övertydligt sätts i denna SF-distribuerade misslyckade psykoanalys på sin yttersta spets då det tidigt är självklart att det aldrig uppskattas at bli pissad på!

//Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar