25 juni 2013

RECENSION: SPRING BREAKERS



Titel: Spring Breakers
Regi: Harmony Korine
Skådespelare: James Franco, Selena Gomez, Vanessa Hudgens, Ashley Benson, Rachel Korine
Längd: 94 min

Ett möte mellan bröst och videokonst. Mellan Tree of Lifes filmfoto och den smaklösa ungdomspsykologin i American Pie. Det är inte feminism. Det är långt ifrån nyskapande. Det är inte ens på sin höjd lärorikt. Men när det, till skillnad från Adam Herz, är konstnären Harmony Korine som presenterar sin första tolkning av något mainstream, är det trots allt bra.

De fyra studenterna Faith, Brit, Candy och Cotty inser alldeles för sent att de inte har råd med resan som alla andra ungdomar gör till Floridas feststränder under det amerikanska vårlovet, spring break, och lämnas ensamma kvar i de tomma skollokalerna. I sina korridorsrum, prydda med vad som liknar Justin Bieber-posters, smider de planen om hur de ska finansiera resan. De kommer fram till; ett väpnat rån. Rånet går över förväntan och äventyret är igång. Med behåarna fyllda av dollarsedlar sätter de sig på bussfärden till paradiset, till stränderna där spriten, kokainet, vapnen och sexet flödar. På en scen längs kustremsan står rapparen och gangstern Alien, mästerligt spelad av James Franco, och sjunger att "snopp och stora rumpor, det är livet!".

Harmony Korine, mest känd för Kids och kultfilmen Gummo, tar härmed ett nytt steg. Från kortfilmsproduktionen Lotus Community Workshop, med den excentriska Val Kilmer i rollen som sig själv, är klivet till knarkande vårfestande ungdomar långt. Med uppmaningen "låtsas som om att du är med i ett TV-spel" utgör Selena Gomez, Vanessa Hudgens (bägge tonårsstjärnor från Disneyproduktioner), Ashley Benson (tonårsstjärna i Våra Bästa År) och sin 13 år yngre fru Rachel Korine den bikiniprydda gruppen vars vårlov slutar i busen James Francos händer.


Redan i filmens första scen, då ett par stora brösts skakas i närbild och slowmotion, förstår man att Spring Breakers är en flykt från verkligheten. Här får man inte mens, man har ingen empati för andra vänner eller släktingar, man har aldrig en bakisdag. Eftersom den i sig väldigt konstiga Korine har placerat riktiga såkallade spring breakers (dvs. kåta, fulla, höga och nakna amerikanska ungdomar) som statister; säljer han in sin dröm på riktigt. Det är en blandning av filmatiseringen av Lundells Jack och den ungdom Korine själv förtäljer i dokumentären Beautiful Losers (som kan ses nedan).

Mitt i allt gatukissande spricker tjejernas bubbla och de hamnar i fängelse. Men snabbare än kvickt kommer gangstern Alien och betalar borgen mot att "tjejerna blir hans". Han påstår sig leva den sanna amerikanska drömmen med obegränsat av vapen och kokain. Trots deras platta skådespeleri, som byggs upp av den tajta klippning, börjar tjejernas ytor bli tillbucklade och deras upphetsning splittras allt mer.

Spring Breakers är en film som försätter mig i ett tillstånd som jag blir såld på. Det är en enkel berättelse serverad i 21 grams dynamiska ramar. Korine kastar sina antihjältar från en säng fylld av vapen till sammanföringen av Britney Spears och Pussy Riot-balaklavor och lämnar publiken oförståendes om det är en ironi, en konstinstallation eller allvarlig menat. I jämförelse med Francos och Korines tidigare kortfilmssamarbeten är detta ingenting, Spring Breakers raka linjer kan jämföras med Sällskapresans. Solkrämen, kärleken och Pepes Bodega är utbytt mot sandstrand, sex och fascinationen av att råna någon under mordhot. Regisserat av en dåre, om dårar, är det fängslande vad Kaliforniasonen än en gång åstadkommit. Och nu även så att alla förstår.




Tim Chronström
Share

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar